Det mesta vi hör på dagarna är rykten. Rykten som är grundade på tankar och tro, inte på fakta. Det är faktan vi ska lyssna på men det anses vara ett större nöje att lyssna på rykten. Rykten som handlar om små saker som inte är sant är så himla onödiga, så onödiga att man inte ska bry sig om det. Om vissa sprider ut rykten om samma person blir det att man automatiskt bryr sig. Man blir sårad. Vissa som man ibland kan anse vara ens vänner kan svika en och det är då man vet vars man har sina riktiga vänner. Eller? Ibland kanske man inte ens kan det, när ens riktiga vänner börjar tvivla på en och hoppas att ryktena inte är sanna. En sann vän ska VETA att ryktena inte är sanna, inte hoppas.

Det känns inte roligt när mina kompisar glömmer bort mig, när de lovar att ringa men aldrig gör det. Just därför känns det så mycket lättare att ha EN person som jag verkligen kan lita på i alla tillfällen och som jag verkligen älskar. Det är det som känns bra i mitt liv. Jag vet att jag kan lita på mina vänner också, men ibland måste man faktiskt få tvivla.

Varför är det så ett sådant nöje att driva med folk och säga dumma saker bakom deras rygg. Alla har känslor men alla har inte samma känslor. Vissa känner att de inte bryr sig om vad folk säger om dom. Vissa försöker verkligen att inte bry sig, men gör det ändå. Förut var jag en av de förstnämnda, en av de obrydda. Nu är jag en av de som så många gånger blivit sårad av de man älskar och de man litar på. Jag är helt enkelt inte hel som jag brukade vara. Den flickan som så länge haft ett brustet hjärta och en brusten själ försöker laga ihop det, men försöker jag förgäves? Jag kan inte inbilla mig att jag mår bra hela tiden, för ibland gör jag inte riktigt det. Varför gå runt och ljuga för sig själv?

Rykten sprids av folk som antingen är osäkra på sig själva eller känner sig hotade av den det handlar om, take your pick?!